Undrar om man fortfarande kan skriva?!

Förra veckan tog jag av naglarna på salongen för första gången på över ett år har jag mina egna.

Nu är det jul sjungs det i min skalle, och då längtar jag hem extra mycket..

-Men vad är hem?

Hem är väll igentligen det gula huset med 10 plus rum här i USA...Men för mig har jag mitt hjärta i Sverige.

-Så vad är hem i Sverige?

Fortfarande tror jag att vår lägenhet inne i stan på Odengatan står där kvar med kristallkronan i köket och gråa soffan i vardagsrummet..antar att lägenheten står kvar men på dörren ett annat namn...

-Undrar om han älskar den..

-Undrar om han ändrat något?

Hem är oxå den lilla gården i Vallentuna...

För mig står fortfarande hästarna med sina vintertäcken i hagen och väntar på att få komma in och käka kraftfoder, och att katterna jamar för att få komma in och käka torrfoder i köket...

Jag vet att inga hästar står där mer, vet inte änns om någon bor i huset..

Vi sålde allt och flyttade hit.

-Lämnade vänner och familj efter ett typiskt Linda bröllop med kaos sa vi kort adjö och stack.

Jag ville inte byta ut mina vänner, mina vänner är de bästa i världen, vackra och kloka och roliga...

Och så gjorde jag det...

Jag har iallefall skaffat nya, både ovackra och olkloka men oxå kloka och vackra...

-Det spelar ingen roll längre huvudsaken de ger mig något..

-De flesta ger för mycket och jag känner att jag inte vet hur jag ska tacka..

De skickar tackkort, ska man skicka tack kort för tackkortet?

Åhh vad jag svamlar...som vanligt...

Jag döpte min blogg till Ragatan.

Jag tror inte att jag e så snäll som jag vill göra mig...jag skriver ju på svenksa för att kunna skriva av mig om mina vänner här...så att de inte ska förstå..

mmmmmm Detta får bli förta bladet på bloggen så får vi se...Ses senare..